Barnkonventionen

FN:s barnkonvention gäller alla människor under 18, med undantag för de som bor i länder där man blir myndig tidigare. Konventionen gäller sedan 2 september 1990.

Alla länder i världen utom Somalia, Sydsudan och USA har undertecknat barnkonventionen, vilket gör att de är skyldiga att följa den. FN:s barnrättskommitté övervakar att länderna följer dokumentet. Konventionen innehåller 54 artiklar, som anger olika rättigheter som barn bör ha, och regler för hur konventionen ska användas av de länder som har undertecknat den. En del av dessa rättigheter är särskilda rättigheter, som bör gälla eftersom barn inte är som vuxna i alla avseenden. Andra rättigheter är angivna eftersom det behöver påpekas att barn på många områden har precis samma rättigheter som vuxna.

Vad står i Barnkonventionen?

Den viktigaste rättigheten är att barn har rätt att få sina intressen tillgodosedda. Det här betyder att barn inte är sina föräldrars, eller någon annans, ägodelar. Vid en skilsmässa ska barnets intressen prioriteras, inte föräldrarnas. Det här betyder också att det inte går att köpa och sälja barn.

Några av de andra viktiga principerna i Barnkonventionen är de följande:

  • Inga barn får bli diskriminerade p.g.a. vilken religion de har, vilken folkgrupp de tillhör, om de är fattiga eller rika eller något liknande. Barn får heller inte bli straffade p.g.a. någon av dessa anledningar.
  • Alla barn har rätt att leva, och staterna ska skydda alla barns rätt till liv.
  • Alla barn har rätt till ett namn, till en nationalitet och till att bli omhändertagna av sina föräldrar. Om föräldrarna inte kan ta hand om barnet ska en annan vårdnadshavare göra det.

Tyvärr har FN inte några möjligheter att straffa de länder som bryter mot konventionen. Länderna som har skrivit under granskas av FN:s barnrättskommitté, och får då presentera vad de gör för att följa konventionen och skydda barns rättigheter. Kommittén kan kritisera länderna som inte för tillräckligt, men det är ungefär det enda som den kan göra. Barnkonventionens artiklar ska göras till lag i de länder som undertecknat den, men det har inte hänt i alla länder. Ett exempel är Sverige, där Barnkonventionen inte är lag trots att regeringen har undertecknat den.