När är man barn?

Idag anser man att barn ska få vara barn. Där ingår att leka och gå i skolan. Men så är det inte i alla länder, och det har inte heller alltid varit så i Sverige.

Idag tycker de flesta att man är barn från det att man föds tills man fyller 18. Men förr i tiden tyckte man att barn var små vuxna. Tittar man på gamla tavlor så ser barnen ofta ut just som vuxna. Ibland var det till och med vuxna som stod modell för barnen på tavlorna. Barnen kanske inte orkade stå still lika länge som en vuxen, när tavlan skulle målas. Men det säger också något om hur man uppfattade barn vid den här tiden.

Enligt Philippe Ariès, en fransk historiker, kan man säga att man uppfann barndomen i mitten av 1600-talet. Det här gällde dock framför allt de som hade pengar, d.v.s. adeln och köpmännen. Bönderna och hantverkarna hade fortfarande inte råd att ge sina barn en barndom. Det låter konstigt, men är inte det, egentligen. De som inte hade pengar var tvungna att låta sina barn arbeta också, för att ha något att leva av.

Men allt handlade inte om ekonomi, det handlade även om filosofi. Vad som går i arv från förälder till barn, och vad som istället kommer från den miljö som barnet växer upp i, är en fråga som sysselsätter många forskare även idag. Länge trodde man det mesta gick i arv från föräldrar till barn, även saker som intelligens och åsikter. Det var därför som tjuvarnas barn också blev tjuvar, trodde man. Men på 1600-talet kom nya idéer. Kanske blev man tjuv för att man växte upp i en miljö där stöld var det enda sättet att få mat för dagen. Det måste betyda att det kunde löna sig att försöka föra in alla barn, inte bara de laglydigas, på rätt spår. Men det betydde också att de rikas barn kunde komma in på fel spår. Alla barn behövde omsorg, helt enkelt, och ingen föddes varken god eller ond. Det här var helt nya idéer, och det tog tid innan de blev allmänt accepterade.

Slutet för barnarbetet

På 1800-talet arbetade fortfarande många barn i England i gruvor, som sotare m.m. Idéerna från 1600-talet hade utvecklats, och man ansåg nu att det var stor skillnad på barn och vuxna. Fler och fler kritiserade barnarbetet, bl.a. författaren Charles Dickens. Samtidigt började man i bl.a. Sverige diskutera att låta alla barn gå i skolan. 1842 blev den svenska folkskolan obligatorisk, men det dröjde innan den fungerade bra, och alla barn verkligen fick gå i den.

Idag blir man myndig när man fyller 18, och straffmyndig när man fyller 15. Tidigare blev man myndig när man fyllde 21. Men det betyder inte att barndomen varade längre förr. Efter andra världskriget fanns det ett överskott på jobb i Sverige, och då var det inte ovanligt att man började arbeta, och flyttade hemifrån, efter att man gått grundskolan. Idag går de allra flesta åtminstone gymnasiet, och bor hemma även under denna tid. Eftersom det blivit svårare att hitta en bostad bor många också kvar hemma allt längre.